Vetenskapsradion gjorde ett inslag den 27 september 2010 med titeln ”Förbjudet silver säljs som kosttillskott”
De hävdade att hälsokostbutikerna kringår förbud mot att använda silver i kosttillskott. De menade också att det kunde vara farligt med nanometerstora partiklar av metalliskt silver.
– Problemet med nanopartiklar är att de är väldigt små och att de har väldigt stor yta i förhållande till sin storlek. Det gör att de blir väldigt aktiva. Man har sett att de lätt transporteras över tarmen, över olika membran, och över blod-hjärnbarriären och så vidare. I de få studier som har gjorts kan man ibland se att man kan få inflammationer i tarmen eller i vissa målorgan som mjälten och njurarna, säger Emma Halldin på Livsmedelsverket.
Vetenskapsradion fortsätter sedan att berätta att det är känt sedan länge att ett stort silverintag kan leda till förgiftning, i form av argyria. Vidare förklaras det att man inte vet verkningarna av små doser och att det pågår diskussion om risken för antibiotikaresistens hos bakterier och faran i att silver ackumuleras i olika organ. De skriver också helt felaktigt:
Anledningen till att kolloidalt silver inte längre får säljas som kosttillskott i EU beror på att det Europeiska livsmedelsverket, EFSA, år 2010 införde nya regler för kosttillskott där man enbart tillåter mineraler och spårämnen som binds till proteiner och enzymer i kroppen – och i ett slag försvann en rad mineraler.
Vetenskapsradion tar sedan upp det faktum att tillverkarna av produkten Ionosil, som innehåller kolloidalt silver, har märkt om produkten och att den numera säljs som vattenreningsprodukt, att tillsättas dricksvatten och att man på företagets hemsida anger att produkten är identisk med den som tidigare sålts som kosttillskott. Sen gör vetenskapsradion konklusionen:
Och trots förbudet är kosttillskottet fortfarande lätt att få tag på. Både i hälsokostbutiker och via återförsäljare på nätet säljs det fortfarande som just kosttillskott, trots den nya märkningen av just flaskorna.
Som bevis har sedan Vetenskapsradions reporter en kopia på sin beställning av Ionosil från Vitapost, som hon visar för en tjänsteman på Livsmedelsverket som säger:
– Ja, det står bara mineralkosttillskott av silver, och det är alltså förbjudet sedan januari. Jag blir förvånad och jag tycker det är synd att man inte tagit till sig den lagstiftning som faktiskt finns, svarar tjänstemannen på Livsmedelsverket.
Källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4042680
Läs mer:
Om man ska titta objektivt på Vetenskapsradions inslag ovan…
Så finns det bara ett fel som hälsokostförsäljaren eventuellt kan ha gjort – men de måste inte alls ha gjort fel. Om de har gjort fel så består det i så fall i att Vitapost har skrivit ”mineralkosttillskott av silver” på fakturan när de i själva verket har sålt ett godkänt vattenreningsmedel. Det är samma innehåll som tidigare (vilket även Ion Silver har deklarerat på hemsidan – förmodligen för att inte bli nedringda av kunder som undrar om produkten har förändrats i och med att ha bytt från att ligga under Livsmedelsverket till att ligga under Kemikalieinspektionen). I så fall har Vitapost ännu bara inte lagt in i sitt datasystem att produkten de har sålt är ett vattenreningsmedel. Att det de facto är ett vattendesinficeringsmedel står på flaskan så om det inte var det Vetenskapsradion var ute efter utan ett kosttillskott – så skulle de ha skickat tillbaka flaskan till Vitapost och bett om pengarna tillbaka. De har fått fel produkt om de var ute efter ett kosttillskott!!
Det kan också vara så att Vitapost inte alls har gjort fel. När produkten bytte klassificering (vilket är fullt lagligt) så fick de produkter som redan var ute i handeln, ute på marknaden att säljas slut. Med andra ord Vitapost kunde sälja slut på sitt lager med produkten som kosttillskott. Vetenskapsradion har aldrig frågat Vitapost vilket är extremt dåligt då man borde låta företaget komma till tals och inte bara dra förhastade slutsatser om att företagen inte skulle följa lagstiftningen.
Det man vet om rent metalliskt silver är att det inte tas upp av kroppen utan går i stort sett helt inert igenom kroppen och utsöndras till 99% enligt vissa studier och enligt WHO 90-100%. Om man pratar mängd så krävs det 10-20 gram silver för att bli blå. Om man tar 6 tsk av kolloidalt silver 10 ppm vilket är den dos man tog när produkten var ett godkänt kosttillskott så innebär det 360 mikrogram/dag. Det tar en livstid att bara komma
upp i den dosen och då måste man förutsätta att inget alls utsöndras från kroppen men vi vet att det finns en utsöndringstakt på minst 90% per dygn (enligt WHO). Metalliskt rent silver har ingen tendens att fastna i kroppen, utan detta är ett fenomen hos silversalter, som silvernitrat, silverperklorat och silverproteiner silverföreningar som endast läkemedelsindustrin har ägnat sig åt.
I kroppen binds inte silver till något protein och används inte i ämnesomsättningen detta var anledningen till att silver med en rad andra ämnen som tex selen inte längre fick ingå i kosttillskott om de inte var förbundna med ett protein dvs blir biotillgängliga, organiska. Kroppen använder organiskt selen och det finns följdaktligen att köpa i hälsokosthandeln, men kroppen använder inte organiskt silver så därför försvann silver som hälsokostpreparat. Det försvann inte för att det var farligt, utan på grund av att reglerna för vad som får ingå i kosttillskott ändrades.
* Obs oorganiskt selen hanteras annorlunda i kroppen och man kan ta höga doser till skillnad från organiskt, en kvinna som gjorde det blev fri ifrån sin cancer – så kroppen kan ha behov av oorganiska mineraler, men det får alltså inte säljas som kosttillskott längre.
Rena silverjoner verkar genom att angripa virus, svamp, bakterier och encelliga parasiter därför har kroppen nytta av silver trots att det inte ingår i själva cellens ämnesomsättning. Silver har denna effekt i vatten, oavsett var detta vatten är, i dricksvatten, i kroppen… i blodet. Dessa silverjoner når överallt. Som vetenskapsradion säger ovan om nanopartiklar:
Tack vare detta förhållande så behöver man ytterst små mängder för att få effekt.