2007 Uppsalaprofessor: Kvinna blev grå av att käka Ionosil nästan 50 år innan Ionosil uppfanns

 

Åsa Melhus berömda tidsmaskin 2007

Klocka, Tid, Tidspress, Datum

 

Åsa Melhus höll föredrag 24 april 2007 för Läkarsällskapet. Åsa Melhus är överläkare och professor i klinisk mikrobiologi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon berättar för läkarna om silver och hur farligt det är. Som bevis har hon med sig en Ionosil-flaska och visar samtidigt upp en bild på Rosemary Jacobs, en kvinna som har fått argyri (en kosmetisk färgförändring), och påstår sedan att Rosemary har fått detta för att hon i sin ungdom skulle ha intagit Ionosil.

Hör Åsa Melhus egna ord.

 

Rosemary Jacobs fick argyri på 1950-talet – nästan 50 år innan Ionosil fanns. Ionosil lanserades först år 2001. Hur skulle Rosmary Jacobs kunna dricka Ionosil flera decennium innan det fanns? Hade hon kanske fått lånat en tidsmaskin av Åsa Melhus? Nej det finns en helt annan förklaring…

Det som Rosemary blev gråfärgad av är enligt henne själv orsakat av läkare. När hon var 11 år så började hon att ta näsdroppar (CSP), som innehöll silver och som hade ordinerats av läkare och hon menar att om hennes läkare hade läst på i den medicinska litteraturen istället för på reklamen så hade hon inte sett ut så här idag. Tryck på länken så kommer du till Rosemary Jacobs hemsida och story. http://www.rosemaryjacobs.com/

Den tidens näsdroppar (CSP) bestod av silvernitrat, och är av ett helt annat slags partiklar än som ingår i nutidens elektrokolloidala silver. Läs mer om skillnaden här:  Blir man blå av kolloidalt silver?

Forskaren Åsa Melhus, har i perioder dykt upp i den offentliga debatten om användandet av silver i samhället, som en skarp kritiker av silveranvändningen och debatten handlade om huruvida silvrets antibakteriella egenskaper var en bra att använda sig av eller inte. 2007 varnade Melhus för bred silverresistens i samhället, men hon har visat sig vara jävig. Melhus har nämligen utvecklat en sårkompressprodukt som bygger på Xylitol, dvs björksocker. Melhus har därmed ett ekonomiskt intresse av att få bort silverbaserade kompresser från marknaden – till fördel för sin egen produkt som hon har sålt till Mölnlycke. Se patentet och nuvarande ägaren här: http://www.wipo.int/pctdb/en/wo.jsp?wo=2005058381

Silver hade då börjat användas i allt från kläder och plåster till kylskåp och tvättmaskiner. Melhus menade att det kunde leda till antibiotikaresistens. Hennes påstående fick dock mothugg och ingen lyckades påvisa att hennes tes stämde, trots omfattande försök och man kallade hennes forskning mycket vag och osäker. Trots detta, fick hon mycket utrymme i media, där hon ofta varnade specifikt för produkten kolloidalt silver. Efter hennes utspel som även nådde grannlandet Danmark, så inventerade faktiskt Danska staten hela sitt lager av antibiotikaresistenta bakterier och man gick i genom hela 400 stammar. Man fann dock inte en enda antibiotikaresistent bakterie som samtidigt var silverresistent. http://ing.dk/artikel/danmark-undgar-solvresistente-bakterier-83533

Det finns dock ett antal studier som visar att silvernanopartiklar både kan förbättra effekten av antibiotikan och att det även är verksamt mot antibiotikaresistenta bakterier.Läs mer:  http://www.kolloidaltsilver.me/vad-ar-kolloidalt-silver/antibiotikaresistens-och-kolloidalt-silver/

Den enda som har hittat samma fynd som Åsa Melhus är hennes egen adept Susanne Sütterlin som år 2015 disputerade vid Uppsala universitet angående silver och antibiotikaresistens. Handledaren Åsa Melhus tolererade inga adekvata frågor om silvrets beskaffenhet utan kallade på väktare så att frågeställaren, en journalist vid namn Ingemar Ljungqvist kunde eskorteras ut.  Läs mer om det här: http://www.kolloidaltsilver.me/disputationsskandalen-vid-uppsala-universitet/