Risk för silverresistens?

Silver är ett mineral som vi har fått i oss via kosten sedan urminnes tider. Ett mineral, som i studier har visat sig stödja immunförsvaret. Sist man mätte i USA på 1970-talet så var en vanlig dagsranson silver via maten vara nästan upp till 90 mikrogram. Det motsvarar ca två teskedar av ett 10 ppm starkt KS. Sedan sista mätningen så har intaget minskat till ca 7 mikrogram enligt SLV och EU. Följdaktligen återställer knappt två teskedar då bara intaget av silver till den nivå man kunde se var vanlig för 40 år sedan.

Zink och koppar är också spårämnen som kroppen använder. Koppar har antimikrobiella egenskaper som trots detta inte har gett upphov till någon bred kopparresistens hos bakterierna.

Vi har levt med silver vid vår sida sedan urminnes tider. Silverpengar, smycken, bägare, tallrikar, bestick, amalgamfyllningar (40% silver) etc. Trots minst ett par tusen års daglig kontakt med silver i vardagen, så har inte silverresistens uppstått och chansen att det gör det ses av de flesta forskare som mer eller mindre obefintlig. Hade den varit verklig, så hade det inträffat vid det här laget. Det tog nämligen inte mycket mer än 30 år innan antibiotikaresistensen började bli uppenbar – från det att man uppfann penicillinet 1929. Man ska då ha i åtanken att penicillinet inte började användas på bred front förrän en bit in på 40-talet. 

Silverresistensen har inte visat sig trots att människan och mikroorganismer haft daglig kontakt med silver i minst ett par tusen år. Förmodligen i ännu längre tid, man började nämligen att bryta silver redan för 5000 år sedan. 

Studier av Hamilton 1972, fann att det dagliga intaget av silver från en typisk diet låg i området 27-88 mikrogram per dag. (Abundance of the chemical elements in man’s diet and possible relations with environmental factors. Hamilton, E.I. and M.J. Minski. 1972/1973. Sci. Total Environ. 1: 375-394.)

Kehoe et al konstaterade i en studie 1940 att intaget av silver låg på den tiden i USA kring 88 mikrogram per dag. (Kehoe, R.A., Cholak, J. and Story, R.V. Manganese, lead, tin, aluminum, copper, and silver in normal biological material. J. Nutr., 20:85 (1940). )

Med detta kan man man dra slutsatsen att silverhalten sjunker i våra livsmedel och även fortsätter att sjunka…

Så här skriver Livsmedelsverket förut på sin hemsida:

 

”De flesta livsmedel innehåller 10-100 mikrogram silver per kg och medianintaget per dag från livsmedel inklusive dricksvatten har uppskattats till ca 7 mikrogram.”

 

Att tro att silverresistens skulle uppkomma bara för att en ytterst liten andel av befolkningen väljer att komma upp till det intag som var vanligt förr i tiden, är långsökt. Silvermängden i vattendragen har dessutom minskat med över 90% sedan 80-talet och inte ens då – när silvernivåerna var som högst – slog någon larm om någon silverresistens.


 

Statens Serum Institut – ingen silverresistens bland 400 bakteriestammar

Danska forskare synade 2007 sitt lager av antibiotikaresistenta bakteriestammar och kontrollerade om dessa stammar även var silverresistenta. Av 400 kontrollerade stammar så var inte en enda silverresistent.

 

”Statens Serum Institut har på baggrund af Ingeniørens artikler undersøgt og frifundet 400 antibiotikaresistente bakteriestammer i Danmark for sølvresistens. Af den population på 400 antibiotikaresistente bakterierstammer vi har undersøgt, har vi ikke fundet én eneste, der også var resistent over for sølv.Så klar er beskeden fra overlæge på afdelingen for antibiotikaresistens og sygehushygiejne på Statens Serum Institut (SSI), Niels Frimodt-Møller. Han har pilotundersøgt 200 E.coli-bakteriestammer både fra dyr og mennesker og 200 stafylokokker fra mennesker fra forskellige tidsperioder mellem 1960 og 2007. Frimodt-Møller betegner mængde og udvalget af bakteriestammer som en ”god og repræsentativ population”.

http://ing.dk/artikel/83533

 


 

Silverresistens inte bevisad…

 

Det har inte bevisats finnas någon som helst bakteriell resistens mot silvernanopartiklar, vilket hursomhelst snarare påvisar ett kritiskt problem angående bruket av konventionellt förskriven antibiotika.

”There has not been proved any bacterial resistance against silver NPs, which however represents rather crucial problem in the case of conventionally prescribed antibiotics.”

 

 

Detta skriver författarna i sin studie: Antibacterial activity and toxicity of silver – nanosilver versus ionic silver.

http://iopscience.iop.org/1742-6596/304/1/012029/pdf/1742-6596_304_1_012029.pdf

 


 

Ingen större anledning att förutsätta utveckling av silverresistens…

Man har sett att nanosilver slår så brett att det inte finns någon större möjlighet för bakterierna att utveckla resistens.

Den 4 augusti 2008 uttalade sig infektionsexperten Dr David Weber i en artikel i Los Angeles Times och menade att han inte var övertygad om att eventuell silverresistens skulle innebära ett stort problem. Det beror på det sätt som silverjoner dödar bakterier på. Ett antibiotiskt preparat dödar en bakterie genom att påverka bakterien på ett specifikt sätt – oftast genom att hindra bakterien att dela sig. Silver påverkar mikroorganismerna på ett betydligt bredare sätt. Lite grann som att kasta en bomb mot bakterierna säger Dr Weber. Fragment från denna bomb träffar viktiga punkter på bakterien som till exempel hela andningsmekanismen. Detta gör det enligt Dr Weber betydligt svårare för bakterier att utveckla resistens gentemot silver. Han noterar även att om resistens skulle utvecklas, så kommer en ökning av doseringen av silverjoner i de flesta fall ta död på bakterien ifråga.

Journalisten skriver:


But Dr. David Weber, an infectious disease and public health expert at the University of North Carolina in Chapel Hill, isn’t convinced that silver resistance will prove much of a problem. Resistance to antibiotics occurs quite readily in bacteria once prolonged exposure to, say, penicillin, occurs. But there’s little reason to suppose that resistance to silver would develop so easily, he says.

An antibiotic like penicillin works by hitting a bacterium in a limited fashion, at specific sites. Because the killing is done precisely, the bacterium has a good chance of developing a mutation that would confer resistance.

In contrast, silver kills microbes in a broad, unspecific fashion — like tossing a bomb at a bacterium. It hits many essential points such as a bacterium’s entire respiratory system. This makes it much more difficult for silver-resistance to develop.

And even if tolerance did develop, Weber says, increasing the dose of silver the bacterium is exposed to will solve the problem in most cases.

http://articles.latimes.com/2008/aug/04/health/he-nanoside4

 


 

Kan man bli immun mot kvävning?

Frågan tycks kanske konstig. Men de som påstår att silverresistenta bakterier finns påstår att dessa bakterier skulle vara immuna mot kvävning. Kolloidalt silver löser nämligen upp det enzym som primitiva organismer behöver för att metabolisera syre, cellen kan då inte andas vilket leder till att den kvävs och dör – därför så har kolloidalt silver effekt på alla typer av bakterier, inklusive superbakterier.